.

torsdag 30 juni 2011

Insikt

Dagens pass var ett sådant där jag kom till insikt med en väldans massa saker och jag tror nog att jag har förstått varför jag hamnat där jag är nu.

Jag har alltid varit hjulbent, och faktiskt skämts en del över det genom åren.
Under några år när jag dessutom var rätt överviktig var det inte långt ifrån att åtminstone en minigris kunnat springa mellan låren utan att jag hade kunnat stoppa den.

När jag har sett coola löpare så har dom alltid haft så "raka ben" och landar så fint framme på foten.
I min iver att likna dessa gaseller har jag nog omedvetet börjat landa mer på insidan av foten för att på det viset använda insidan av låren mer och "få rakare ben".

Långt inne i mitt huvud har jag nog tänkt att mitt löpsteg skulle bli naturligare då.
Istället har det medfört den obalans och överbelastning som jag nu har haft i ungefär ett halvår.
Min Gluteus medius har ju varit i stort sett oanvänd under denna tiden, den har bara suttit där och varit uttråkad.

Katarina har gett mig övningar för att aktivera muskeln, och efterhand har den vaknat till liv igen.
Den senaste veckan har jag helt fokuserat på att få igång den kära Medius igen och igår på mitt 75 minuters spinningpass kände jag hade kontakt med den högra.

Så inför dagens backintervaller körde jag hela repertoaren av övningar, joggade upp extra långt och gjorde mig klar.
Vips så hade jag ett helt paket med muskler i rumpan!
Har rätt svårt att förklara känslan, men det är som att jag hittills bara har sprungit med halva min styrka.
Mina Intervaller blev också rejält mycket snabbare än de varit tidigare och på vägen hem var jag helt lyrisk i hela kroppen.

Fr.o.m nu LOVAR jag att låta fötterna vara som de är..(och att känna efter att jag har hela rumpan med mig när jag springer)
Och så ska jag också bara komma ihåg att skynda långsam (Jag vet... jag har sagt det förut).

tisdag 28 juni 2011

Positiv våg..

Vet inte om det är vädret..
Eller bara att träningen flyter på och att höften blir bättre för varje dag som går.

Men livet är bra härligt..

lördag 25 juni 2011

Lika som bär?

Min kära dotter tyckte att jag liknade Gert Fylking när jag fick på mig midsommarkransen..
Vad tycker ni?



Om jag får avslöja några av mina fördomar så skulle jag misstänka att att herr Fylking intog en och annan nubbe igår.
Själva tog vi det lugnt och insöp bara den timmes sol som kom fram precis i rätt tid för "Små grodorna" och "Morsgrisar e vi allihopa".

Därför var jag rätt pigg i morse när jag stack ut på backintervaller.
Det var faktiskt rätt många som var ute och sprang, så jag antar att jag inte var ensam om min alkoholmässiga avhållsamhet.

Ingen Anna Anka i sikte idag, men en stormvind som välde in rakt från väster gjorde att det ändå kändes dramatiskt att kuta fram och tillbaka några meter från strandkanten

Några golfspelare var på andra sidan och kämpade också mot vädrets makter.
Bollarna hamnade både här och där, och en av bollarna svischade förbi bara någon meter framför mig.
Den unge spelaren nickade och bad om ursäkt, men det var ju ingen skada skedd.
Snarare tyckte jag synd om honom och de andra, även om de ju faktiskt get sig ut i ovädret frivilligt precis som jag.

Sanden stänkte i ögonen men jag fick till ett par helt ok backintervaller.
Lustigt att mitt tempo på joggvilan så ofta får formen av Batmans profil?





torsdag 23 juni 2011

Starstruck



Dagen idag har jag jag till stor del tillbringat i bilen, sträckan Malmö - Lerberget - Åhus - Bromölla - Lerberget i lugn takt.
Jag skulle lämna en cykel till min kära dotter som valt att tillbringa tre veckor av sommarlovet på konfirmationsläger i Åhus.
Jag hade ju hela dagen på mig, och trots regnet var det riktigt mysigt att turista i småbyarna.

Väl hemma i Lerberget gav jag mig ut på Intervallrunda,
Under joggvilan mellan den första och andra intervallen mötte jag någon jag kände igen, så jag hälsade glatt(som jag brukar göra även när jag möter folk jag inte känner).

Det tog ett par sekunder innan jag insåg att jag hade sprungit förbi självaste ANNA ANKA!

Hon var på promenad med en väninna vid havet och såg ut att vara vid gott mod:-)
Självfallet började jag undra om jag verkligen hade sett rätt, men på min väg tillbaka fick jag det bekräftat.
Katarina, Jimmy och Sara är några av dem som ofta säger till mig att lyfta blicken när jag springer, och idag lönade det sig verkligen att göra det.

Nu ska jag ska jag hoppa in i bastun... och smälta denna stora upplevelse ;-)

tisdag 21 juni 2011

Vilja att träna....

Just hemkommen från ett härligt pass Cirkelfys.
Härligt pumpad och trött i hela kroppen.

Många i min omgivning undrar varför jag tränar så mycket som jag gör.
Det är kanske inte mycket om man jämför med många andra, men med tanke på att jag för några år sedan inte tränade alls, kan ett genomsnitt på nästan en timme om dagen vara rätt mycket.

Men saken är den att jag verkligen ÄLSKAR att träna.

Mitt uppe i träningen kan jag planera för nästa pass, och i mitt inre mysa av tanken att jag redan nästa dag får lov att ta ut mig till max. 
Och under träningen känner jag egentligen aldrig att jag vill sluta träna, även om kroppen ibland ber om nåd.
Är det fler som känner så?

De dagar jag inte tränar kan ibland kännas som onödiga, fast jag vet ju att jag måste vila ibland.

Jag vill ju att hela världen ska få uppleva samma sak som jag, men ibland känns det som att man står och pekar på guldet i slutet av regnbågen men alla bara skakar på axlarna och säger -  vadåddå...  där är väl inget guld?
Att jag bloggar, skriver på funbeat och skriver i min status på FB att jag har tränat är INTE ett sätt att framhäva mig själv eller att klappa mig själv på axeln och säga - Guuuud vad jag är bra.

Tvärtom vill jag ändra på inställningen att normaltillståndet i världen är att sitta i soffan.
Jag säger inte att man inte ska sitta i soffan, men man ska göra det för att vila ut efter en dag full av aktivitet.
Inte för att man inte orkat resa sig sedan dagen före.

Att ha dåligt samvete för att man inte tränar, och att hitta på ursäkter för att inte träna är SÅ mycket jobbigare än att snöra på sig skorna och ge sig ut på en runda. 


Om jag hade läst inlägget ovan på en blogg för ett par år sedan hade jag bara skakat på huvudet och skrattat, kanske dessutom hånskrattat lite och tänkt - Vilken präktig skit... 
Sedan klappat mig på kalaskulan och tänkt att "jag har ju byggt upp ett välmående... varför spoliera det med en massa onödig träning".


söndag 19 juni 2011

Den gubben gick inte.. (han sprang MalmöMilen :-)

I början sprang han rätt fort, sedan gick det lite långsammare...

Hela dagen var jag något uppskruvad.
Inte nervös... bara fokuserad.

Började med att åka upp en runda till sommarhuset, där jag tog det lugnt, laddade och försökte att tänka på annat.
Men när det är tävlingsdag så finns det verkligen inte något annat i mitt huvud, vilket vissa händelser senare på kvällen kan intyga. Jag glömmer, somnar och verkar allmänt förvirrad.

Det lugnade lite att träffa alla glada förväntansfulla löparvänner innan loppet,
och uppvärmningen hjälpte att väcka den sega kroppen.
Det blev lite småjoggande, "Barbiesar" och till sist ett par stegringslopp innan nedräkningen till starten började.

När starten gick (utan att någon märkte det där vi stod vid 45 minutersskylten) vaknade hela kroppen och planen jag hade i huvudet sattes i verket.
Jag siktade på att försöka hålla 4:20 tempo så länge som det var möjligt, och i början kändes det löjligt enkelt.

Folk kryssade som vanligt fram och tillbaka för att ta sig fram, och så som banan såg ut var det förenat med livsfara att inte ha koll vart man sprang. Första km där de flesta rusar dök det upp skyltar och grejer på konstiga ställen, jag var en hårsmån från att ränna rakt in i ett betongblock som var aningen olyckligt placerat.

Redan efter 3 km kände jag att farten blev för tuff att hålla.
Jag gick ner på ett lägre tempo för att inte gå helt in i väggen, och lyckades undvika den värsta mjölksyrepeaken.

Något jag måste komma ihåg till nästa gång är att dricka bättre innan loppet.
Denna gången hade jag inte gjort det, och när jag drack vid första kontrollen fick jag håll efter ett par hundra meter, men det påverkade mig som tur var inte så mycket.

När vi nådde halvvägs började jag undra om jag verkligen skulle kunna springa hela loppet överhuvudtaget.
Men Katarina hade placerat sig strategiskt och när hon började ropa "Upp med rumpan" fick jag ny fart.
Orsaken till att hon sade det var just att jag hade säckat ihop rejält pga. syra och efter det sträckte jag på mig och fick ny energi.

Ihopsäckad var ordet! (Foto: Katarina)


Bara tanken på att vi var på väg tillbaka mot Malmö IP stärkte mig, och jag ökade något i hastighet.
När jag svängde in på upploppet såg jag mina föräldrar och min far ropade -"NU KÖR VI DEN SISTA BITEN".
Den sista biten såg inte så lång ut när jag tittade på den innan loppet, men nu såg den nästan ut att vara oändlig.
Fast jag lyckade pressa mig -  öka och få till en helt ok spurt.

Jag var extremt törstig efteråt.
Tog en klunk av vattnet från bordet och konstaterade att det smakade vämjeligt.
När jag frågade killen som stod och fyllde muggarna svarade han : - "Ja jag vet inte vad det är med vattnet.. det är alldeles smutsigt och smakar konstigt."
Behöver knappast berätta att jag spottade ut det jag hade i munnen och tömde muggen i en buske.

Arrangemanget var mycket bra tycker jag(förutom vattnet då).
Det var massor av folk vid banan som hejade nästan överallt och det var hög stämning bland löparna.
Att ha upploppet där det var var en bra idé och gav en extra skjuts in mot mål med alla glada tillrop.

Resultatmässigt var det flera vänner och bloggvänner som presterade både bra tider och PB.
Placeringsmässigt var det nog SuperSara och SnabbeJohan som var vassast, (de hamnade på pallen):-)

Själv kan jag ju inte vara annat än nöjd när jag persade med nästan två minuter!

Efter loppet sammanstrålade flera av löparvännerna på trevlig grillkväll.
En härlig avrundning på en lyckad dag!

onsdag 15 juni 2011

Inställt spinningpass är också ett pass

Delar av Team KMI (Annelie och jag) hade bokat Spinning på Ön idag..

Jag kom dit tidigt och körde uppvärmning styrketräning och en del Powerplate.
Men när det väl var dags för passet hade det blivit inställt.
Dock var en av deltagarna klok nog att köra igång musiken i lokalen, så vi fick en rätt bra workout i spinninglokalen ändå.

Som vanligt blev jag den svettigaste i lokalen.
Jag fattar INTE varför det är bara jag som bara behöver två tag med tramporna innan svetten RINNER. Det fullkomligt sprutar ur mig..?
Någon som vet om man kan göra någon sorts "Svett test" eller så? :-)

Lägg märke till Annelies snustorra hår och min dyblöta tröja efter ca. 15 minuters cykling.

Sedan intog vi gymmet och körde lite överkropp och tog PowerPlate som dessert.
Jag tror minsann att Annelie har fastnat för vibrationsträning:-)

tisdag 14 juni 2011

Hemmatränar


När jag får något i skallen vill jag gärna prova det direkt.
Efter att ha funderat lite för länge kom jag fram till att vattenlöpning borde funka i vår fina pool som vi har här hemma. 
Vi har dessutom en sk. Jetstream som sprutar vattnet mot en, så man behöver alltså inte kuta fram och tillbaka i den lilla 6 x 3 m bassängen:-)
Efter lite förberedande sparring med Katarina och Ingmarie beslöt jag mig för att känna efter och se om det var möjligt.
Tyvärr stupade det på att vattnet var ISKALLT!


Vi hade uppenbarligen stängt av uppvärmningen för några dagar sedan av misstag och glömt att ställa upp den igen.. så det får vara tills imorgon.

Jag fick i alla fall bra tips på bälte mm. av Ingmarie.. så snart poolen är uppvärmd är jag igång.
Vänner som känner för en vattenlöpningsrunda i en liten pool är då mycket välkomna:-)


Jag hade magen full av morsans prinskorvar och potatis samt massor av choklad och smågodis som jag alltid hittar i den där burken vid TV´n när jag hälsar på hemma hos dem.
Jag kände ett desperat behov av att träna..


Så istället blev det en massa hemövningar.. Cirkelfys på Svanevägen :-)

Med gummiband.. och min egen kroppsvikt.

Det finns otroligt många övningar för gummiband..


Att det ska vara så attans svårt att hålla höften rak.


Plankis.. 



Och avslutade med lite uppmjukning på Foamrollern:-)

Mumma ....



söndag 12 juni 2011

Intervaller förbi studenter och glada människor

Det jag trodde var förkylning visade sig vara allergi!
Jag har inte riktigt lärt mig att se skillnaden på dessa utbrott för det känns faktiskt precis likadant.
Men ungefär 24 timmar efter efter att jag hade tagit den första allergitabletten så började symtomen lugna ner sig och jag kunde återvända så smått till verkligheten.

För när jag är riktigt under isen så går jag liksom i dvala och försöker att överleva dagen..
Jag har heller inte riktigt vant mig eller accepterat att jag är allergiker.

Men igår när allt började lätta kunde jag inte låta bli att ge mig ut på de tvåminutersintervaller jag hade på programmet.
Jag hade inte sprungit på en vecka pga. höften och allergin så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.
Men kroppen följde med fint, både när det gäller höft och allergi... härligt!

Jag kutade förbi ett flertal studenter och festare i Malmös nordöstra delar, och jag såg på dem att de verkade tycka att jag var en komplett idiot som var ute och körde intervaller vid 21 tiden på en lördagkväll..

Själv kan jag inte tänka mig något bättre än att springa och att få se glada människor:-)

torsdag 9 juni 2011

Man Cold

Har drabbats av ett förkylningsvirus som just nu angriper mig från alla håll och kanter..


Håller tummarna att jag lyckas få åtminstone några löppass innan Malmömilen nästa helg.

Nu.. dags för självömkan!
Snabbt ner under täcket och skaka lite tänder!

söndag 5 juni 2011

Ändrar fokus

Sedan jag sprang Broloppet förra året har mitt mål hela tiden varit att springa ett maraton.
Vid mängdträningen till Stockholm Maraton säckade min höft ihop och tog två månader på sig att komma upp igen.

Efter besöket hos Naprapaten häromdagen stod det klart att jag fortfarande har för lite grundträning för att springa längre sträckor.
Detta är trots att jag har kört extremt mycket alternativ träning hela vintern och våren.
Mycket har förbättrats under denna tiden, jag har också tappat ett par kg i vikt och har fått mer muskler.
Dessutom har tekniken blivit bättre och stabilare.

Det är väldigt olika hur mycket en kropp klarar av, och en viss del kan man avhjälpa med bländande teknik.
Faktum är att vi är skapade olika, och jag har designats med en höft som inte klarar löpning i stor volym(än).
Man kan lätt förledas att tro att man kommit längre än man faktiskt har när man har vänner och bloggvänner som stänker in PB och gör prestationer som man kan drömma om bara efter något års träning.

Som många säger, så kan det ta 10 år att bygga en kropp som klarar maraton.
Och jag vill göra mer än att klara av att springa ett maraton, jag vill kunna springa ett maraton utan att känna att det är de sista löpstegen jag tar.


Blodomloppet 5km var faktiskt SKITKUL, och jag har lärt mig att älska intervaller och snabbdistans.
Det innebär att vi nu temporärt ändrar fokus och siktar in oss på kortare distanser.

Eftersom allt redan var lite osäkert hade vi ändå inte planerat så många lopp den här säsongen.
Vi låter allt vara öppet tills kroppen ger klartecken och säger OK till längre löpning igen.
Och även om det tar 10 år, så lovar jag att ha det roligt hela vägen dit..

Men en sak är säker, och det är att jag är mer beslutsam och fokuserad än NÅGONSIN.
Det här är bara ett farthinder på vägen framåt.. inte en vändzon!

lördag 4 juni 2011

Tips emottages tacksamt!

Varför är ALLA tights antingen svarta, svarta med en liten färgkant eller möjligtvis lite gråaktiga?

Har letat genom sida efter sida på nätet utan att hitta något färgglatt??
Kan man kanske bara tillverka löpartights i svart pga. materialet, eller har det bara blivit så att man bara har svarta kläder?
Fast jag antar att vitt kanske inte är så bra .. om man skulle få löparmage eller så :-)


Kanske ska säga att det ju inte är stilen som David Lee Roth hade.. utan löpartights som jag är intresserad av..



Wiggle
Intersport
Stadium
Startfitness
Löplabbet
Runnersstore

fredag 3 juni 2011

Kopplar av

Den här helgen var det egentligen tänkt att hela familjen skulle åka till sommarhuset ett par dagar.
Men det är fortfarande så att många saker återstår att göra där hemma efter svärmors bortgång.
Och Cheerflickorna skulle tävla i RM i Malmö, så det blev undertecknad som själv kom upp hit igår. Huset måste ju tittas till ibland.
Det passar mig bra, för här kan jag jobba ostört och njuta av de härliga omgivningarna.

En annan fördel är att jag kan träna och koppla av hur mycket jag vill.. Stretcha och göra löpskolning i trädgården utan att någon tror att man är galen..

Ska man bada gör man det bäst på Hamnen
Vid bra väder ser man hela den Själländska nordostkusten


Men när tången är nyrensad går det bra att hoppa i även från stranden

I juli brukar det vara sillgrillning fredagarna.. massor av glada människor som bryter tystnaden i den annars så lugna idyllen..

Kvällens måltid ska strax intagas på Skogsbrynet som är favoritrestaurangen här i Lerberget.

Fast om jag ska vara helt ärlig är det faktiskt den enda restaurangen här:)






onsdag 1 juni 2011

Box


Som ett steg i processen att göra min höft stark som stål bokade jag in mig på Friskis Box-pass igår.

När jag kom dit upptäckte jag att det var ett 90 minuters och inte 60 minuterspass som stod i schemat.
På dessa passen ger det en rätt stor skillnad eftersom en kvart går åt i början och slutet till uppvärmning och stretch.
Den hårda delen av passet var nu 60 och inte 30 som det annars är.

De som inte har en sparringkompis med sig samlas i mitten innan passet och blir fördelade efter storlek.
Kvar stod då jag och den största killen(sett til muskelmassa).
Jag som numera är rätt tunn och utan större muskler på överkroppen passade väl ihop sådär med honom.
Tror faktiskt att det såg rätt komiskt ut.
Men han var väldigt trevlig, och tog det försiktigt med mig.

Höften kändes mjuk och fin, så jag kunde köra loss utan att behöva fundera så mycket på att gå sönder.

Själva passet gick faktiskt över förväntan.
Flera av övningarna var mycket "löpstyrkeaktiga" och allt genereras från höften.
Det handlar även mycket om den explosivitet som jag saknar.

Men det jag inte har i styrka tar jag igen i uthållighet, och när resten av flocken började tackla av i slutet var jag piggare än innan och funderade som vanligt på om jag skulle träna något annat när jag ändå var där och hade lite tid över.

Men jag valde att köra lite extra stretch och uppmjukning istället.

Jag tror att kroppen tackar mig idag, för i skrivande stund har jag inte det minsta tillstymmelse till träningsvärk.
Men som de flesta känner till, så är det inte dagen efter som är värst, utan dagen efter dagen efter!

Så i kväll blir det Spinning - Puls som återhämtning, så kanske jag kan mildra morgondagens obehag:-)