Efter 2 x havregrötsladdning begav Hanna och jag oss iväg för att hämta Ingmarie och Anneli som hade tagit sig hela vägen från huvudstaden för att delta i dagens lopp.
Jag kände mig mycket pigg och förväntansfull efter två vilodagar
Starten gick, och planen var att hålla 5 minuterstempo första hälften.
Eftersom jag inte sprungit längre än 12 km sedan i januari visste jag inte riktigt hur jag skulle känna mig resten av sträckan.
Milen passerades på 49 minuter och jag var fortfarande superpigg i benen och funderade t.o.m på att öka lite.. Men vad jag inte visste var att vid 11 km började allvaret.. dvs. strandstigar där man var tvungen att leta efter fast mark att ta sig fram på, och på vissa ställen var det rena öknen.
Spännande och utmanande, men ack så dödande för tempo och ork.
När ca. 3 km återstod började väggen kännas nära och jag fick håll på vänster sida. Jag drog ner på tempot, och det gick helt ok fram till att det var ca. 1 km kvar.
Då smällde det till med hållet från helvete på höger sida och jag kunde inte ta ett enda steg till. Jag stannade och gick ca. 1,5 minut och pressade mig därefter småjoggandes de sista hundratalet meter in i mål.I mål sedan länge var då Daniel som knep åt sig en fin tredjeplats efter en spurtuppgörelse.
Ett stort tack till arrangörerna för ett välordnat och trevligt arrangemang!
Tack även till de trevliga boende längs med vägen som erbjöd diverse goda drycker :-)
Jag är väldigt nöjd, trots problemen i slutet. Kroppen höll och jag fick en härlig solskensdag med nära och kära i supporterskaran.
Flinten är rejält bränd... nästa gång ska jag INTE glömma kepsen!