.

fredag 31 december 2010

Gott slut!

Vi firar in det nya året med alternativ träning!

Playstation 3!








Gott nytt år 2011!

tisdag 28 december 2010

150 dagar kvar

Dagens träning blev en riktig urladdning.
Jag har som tidigare nämnts haft vissa problem med snön/halkan och sökte mig därför inomhus för dagens fartlek.

Figurens "slow" kan ni bara ignorera, för idag hade jag obegränsad energi och körde på utan minsta tecken på uttröttning.. Kunde fortsatt i all oändlighet (som det kändes efter 12 km i alla fall.)

Enda orsaken till att jag slutade var att jag överskridit programmet med ett par km och insåg att det kommer en morgondag även när man befinner sig i paradiset.

Imorgon ska jag prova hur cirkelträningen är här i Höganäs :-)

måndag 27 december 2010

Styrketräning

De som känner mig vet att jag är en person går in 100% för uppgiften när jag väljer att göra något nytt.
När jag t.ex. snöade in på datorspel så nöjde jag mig inte med att spela en timme om dagen, eller se det som ett fritidsnöje. Jag spelade för att bli bäst, få flest poäng och stiga i grader.
För de flesta låter detta rätt löjligt, men det är så jag fungerar.
För 6-7 år sedan började jag styrketräna (ett försök av många för att komma i form)
Eftersom jag höll på med brottning i min ungdom vaknade min kropp till liv, och jag blev snabbt bättre.
Problemet var att jag blev så beroende av träningen att jag till slut tränade varje dag, utan behövlig vila och tillräcklig kost.

Resultatet visade sig efter ett par månader, då jag fick sk. överträningssymtom.
Jag hade ont i hela kroppen, orkade inte ens böja mig ner för att plocka upp mina kläder, kunde bara gå korta promenader etc. Det tog mig nästan 2 år innan jag kände mig helt normal igen.
Även efter detta har känslan i korta perioder återkommit, och försvunnit igen.

Så när jag började att löpträna var jag extra uppmärksam på alla symtom på överträning. Tur i oturen var nog att min kropp inte höll för påfrestningen och jag blev tvungen att långsamt bygga upp min kropp för att klara belastningen.

Nu är det ju så att jag har anmält mig till Stockholm Marathon, med ett för mig väldigt ambitiöst mål på 3.30.
Därför räcker den vanliga löpstyrketräningen inte för att jag ska orka med den tunga tiden fram till loppet.

Med skräckblandad förtjusning tänkte jag idag att det var dags för att åter försöka mig på styrketräning i ett gym.
Det bar mig emot rent psykiskt, för jag vet att det är ett vågspel som jag inte är säker på att jag kan kontrollera.



Jag sökte på nätet efter ett gym i närheten, och blev glatt överraskad att det fanns Friskis bara ett par km från Lerberget.
Det blev hela två timmar med en "full body workout", med fokus på ben och bål.
Efteråt blev det mycket stretch och en egen yogastund i bastun.

Denna gången ska jag försöka hålla det på en lagom nivå med styrketräningen.
Jag hoppas att styrkan och uthålligheten jag fått genom löpningen gör att jag klarar träningen bättre denna gången, och att jag nu blivit så mycket äldre/klokare att jag lärt mig lyssna på kroppens signaler :-)

söndag 26 december 2010

Uppfriskande dag

Jag upprepade succen med löpning och bastu idag.

Jag tittade till vädret över Öresund innan jag gav mig av på det som skulle bli dagens långpass.
Det såg inte jättebra ut, fast med min mask och 4-5 lager kläder kan jag klara det mesta.
Masken värmer dessutom upp inandningsluften lite grand (känns det som), och mina damasker vindskyddar de mycket hålrika skorna.
 
Längs med kusten dånade vinden, och isen hade lagt sig flera hundra meter ut på vissa ställen.
Plogningen norröver var inte vad jag hade hoppats, och jag börjar faktiskt bli lite trött att aldrig riktigt få lov att dra på. Hoppas verkligen att det blir lite barmark snart så att man kan köra lite effektivare.

För första gången på länge hade jag idag en ljudbok i öronen som sällskap.
Det var faktiskt helt ok, fast Björn Hellbergs långa, målande och uttömmande beskrivningar av miljöer och personer kan ibland göra att man tröttnar innan boken knappt har börjat.
Det kan också vara så att jag bara inte var på det humöret, så jag tror jag ger den en ny chans i morgon :-)

lördag 25 december 2010

Härligt att vara igång igen..

Jag har verkligen inte funderat så mycket på vad jag har stoppat i mig de senaste dagarna.
Måltiderna har avlöst varandra och när magen tog emot vid frukostbordet i morse kände jag att det var dags att avsluta julvilan :-)
Även om det kändes segt till en början så var det helt underbart att få komma igång igen efter 6 dagars löpvila.

Solen i Kullabygden var på sitt bästa humör, och gav mig en härlig stund...
En dag när man bara vill fortsätta i all oändlighet.
Men eftersom det är långpass på på programmet imorgon avslutade jag efter milen.


Efteråt blev det bastumys...
Hade egentligen velat rulla mig i snön, men barnen trodde att grannarna skulle misstycka, så jag avstod.
Det får bli av en dag när mörkret infunnit sig :-)

I kväll blir det mys framför TV´n medan damerna i familjen laddar upp för morgondagens mellandagsrea.
En sak vet jag, och det är att jag INTE ska följa med till Väla i morgon.

Min lott blir städning och därefter långpass som belöning.

torsdag 23 december 2010

Julefrid

Jag har beslutat mig för att ge efter för julefriden, och vilar fram till juldagen!
På plats i sommarhuset är vi, efter en biltur som går till historien som en av de långsammare!

En riktigt god jul på er!

Location:Lerbergets Byaväg,Höganäs,Sverige

söndag 19 december 2010

Kanonhelg!

Det är ju inte svårt att komma i julstämning efter den här helgen..

Lördagen började 9.00 med tomteintervaller!

Katarina hade den goda smaken att inbjuda till gemensam träning, med efterföljande eftersits.
En efter en dök upp, och till sist blev vi ett rätt stort gäng som gav oss iväg.
Några av deltagarna hade jag träffat tidigare, och vissa hade jag sett via deras bloggar.
Dessutom några helt nya bekantskaper!
Tack KatarinaAnna, AnnaDaniel & Sofie, Ingmarie, Sara och alla ni andra!
Så många trevliga människor samlade på en och samma plats :-)

Söndagen har bjudit på lite slölöpning..
Tillsammans med Ole i Bunkeflostrand, som jag fått kontakt med genom jogg.se stack jag ut en runda i eftermiddags.
Meningen var att det skulle bli 17 km långpass, men det stannade vid 11km eftersom jag började få lite benhinne/vadkänningar.
Och det är kanske inte så konstigt, för sedan jag började mitt program har jag ökat mängden ordentligt.
Dessutom är ju underlaget inte det bästa.,

Nu är det dags att träna klokt, och inte dra på sig en massa skador..!

torsdag 16 december 2010

Tafatt försök i stormen..

Jag vill ju helst följa mitt program, och jag vill helst klara av så mycket som möjligt utomhus!
Att jogga upp 3 km i medvind var faktiskt helt ok.

Men när jag vände mig om för att påbörja passet var det som att det stod någon och piskade mig i ansiktet!
Jag körde på, och tittade med ett öga i taget, försökte växelvis se var jag var, och vart jag var på väg!

Men efter att jag snubblat in i en stor snöhög, och jag till slut inte kunde se mycket mer än att det var ljust ute fick jag ge upp.
Jag var rejält nedkyld när jag kom hem, trots mask, flera lager med kläder och vindskydd.

Men oj vad gött det var att få komma in och sätta sig framför kakelugnen..!

onsdag 15 december 2010

Supertisdag

För att orka med den tunga träningen i vinter hade jag ju tänkt att köra styrka och stabilitet istället för löpning på tisdagspasset.
Men igår provade jag att göra både och.

Det blev 8 km på löpbandet, i lugnt tempo med 5% lutning.
Mina tidigare upplevelser har ju inte varit så bra, de andra gångerna jag provat löpband så har jag alltid haft massor av problem i vader och benhinnor i flera dagar efteråt.
Men jag hoppas att den stora lutningen hjälpte mig att springa bättre tekniskt.
Det verkar också som att det behövs lång inkörning för mig för att musklerna ska gilla löpbandet, men så som de senaste vintrarna har sett ut lär det bli nödvändigt om jag ska nå mitt mål på 3:30 i Stockholm.

Därefter blev det en timmes Cirkelfys.
Cirkelfys är som jag skrivit tidigare min stora favoritstund på veckan.
Det är alltid så att jag känner att jag har tagit ut mig helt och hållet när jag går hem.
Och igår hjälpte det mig dessutom att mjuka upp vaderna efter löppasset.

Jag känner mig förvånansvärt pigg i benen idag, hoppas att det håller i sig!

söndag 12 december 2010

Långpass med trevligt sällskap

Söndag har ju traditionellt varit en slappedag för mig.
Men med med mitt upplägg för maran är det långpass på programmet.
Varje vecka läggs en kilometer till, för att komma upp i mängd.
Idag blev det 16 km i oväntat solrikt och småblåsigt väder.

Jag trivs verkligen bättre och bättre med den sortens avslutning på veckan.
Lite typ en nollställning inför veckan som kommer.

Idag fick jag dessutom trevligt sällskap av Daniel.
Inte nog med att han spelade innebandy i 2 timmar, han orkade dessutom följa med mig på långpass, nästan på fastande mage.
Daniel har en massa bra idéer och små tips som både förbättrar och underlättar träningen.
Han körde dessutom samma program som jag kör nu förra året, men strået vassare (3 timmarsprogrammet).
Så han vet vad jag ska igenom!



Jag försöker lyssna så mycket jag kan, både på honom och alla andra som har något vettigt att säga.
Alla bloggare som jag följer bidrar alla med var sin liten bit i pusslet för att få träningen och kroppen att hänga ihop.
Utan inspiration som denna hade man lätt dukat under i den mörka, hårda tiden vi är inne i nu.

Tack Daniel, och tack alla andra där ute!









Jag har bestämt mig för att skippa tisdagspassen fram till januari-februari, eftersom jag behöver den extraträning som friskispassen ger mig.
Förr har jag ju varit lite klen i vader och bålen, men det blir bättre och bättre tack vare F&S!

lördag 11 december 2010

The Mask!

Om ni ser denna man ....

















Så frukta ej!



Det är ju JAG! ;-)

onsdag 8 december 2010

Jag och mina allergier

Så jag kan minnas har jag alltid haft en känslig mage..

På 70 och 80 - talet när jag växte upp pratades det ofta om allergier.
Fast på den tiden, så minns jag sällan att det handlade om annat än pälsdjursallergier, och en och annan glutenintolerant person.

Känsliga magar har alltid funnits på min mors sida i släkten.
Det betraktades som något helt normalt, och jag fick alltid höra att "sådana är vi"
Under alla de år som jag gick omkring med ömsom svullen och ömsom tom mage så var det aldrig någon läkare som sade att det kanske kunde vara allergi.
Det var inte förrän jag var 18 år som jag till slut lyckades få lov att komma till ett pricktest på lasarettet i Lund.
Jag minns så väl läkarens upphetsning när han utbrast: "Syster.. syster!! Kom och titta här!!"
Han hade aldrig sett så klara reaktioner på så många ämnen samtidigt.

Det var ju trevligt för honom, och mindre trevligt för mig.
Men trots att testerna visade allergier mot största delen av befolkningens populäraste födoämnen så fortsatte jag att äta det mesta som fanns på den förbjudna listan.
För en 20 årig kille, som dessutom inte åt mycket annan mat saker pga. nojor var det inte lätt att helt plötsligt inte äta saker som vete, ägg och mjölkprotein.
Och de alternativ som erbjöds av sjukhusets dietister var INTE speciellt trevligt. Varken utseendemässigt eller smakmässigt.

Mitt sätt att hantera beskedet var att förtränga min allergi.
Vissa saker lät jag bli att äta helt, t.ex. ägg och nötter, vissa saker fortsatte jag att äta utan att fundera på att jag egentligen inte tålde dem.

Det var inte förrän våren 2009 som en stor klump började växa i min mage.
Min första tanke var ju då att det kanske var en tumör, eller något annat farligt.
Många sökningar på div. nätläkarsajter blev det, men inget stämde med mina symtom.
Jag vet inte hur många obehagliga undersökningar jag gick på.
Men läkarna sa alla samma sak, dvs. att jag var fullt frisk, och hade blod/tryck/pulsvärden som de flesta människor skulle jubla över.
Eftersom det var ett halvt liv sedan jag senast testats för allergier var det en uppenbarelse att höra samma sak en gång till.
Denna gången med lite vuxnare öron:

Jag tål inte: mjölkprotein, ägg, baljväxter, vete, nötter, stenfrukter, fisk, skaldjur + en massa E-ämnen och andra saker som jag inte minns just nu.

Efter skonkost och medveten mathållning försvann klumpen i magen efter hand, och efter ca. 3 månader var den borta helt och hållet.

Detta gör ju att det är svårt, för att inte säga omöjligt att bjuda mig på en middag som innehåller annat än kött och potatis/ris.
Jag är ju van vid mina allergier, och tycker inte att det är en stor sak, och tycker det är helt ok att ta med mig egen  mat när det är sammankomster.

Mitt största uppdrag är att avdramatisera det hela, och berätta för värden att det är helt normalt att de inte kan laga mat som jag tål, och att de inte alls är några dåliga värdar som inte kan kan laga mat för alla gäster.
En del propsar på att de faktiskt visst kan laga mat enligt listan, men tyvärr är det alltför ofta som både jag och värden tvingas inse att vissa rätter innehåller ämnen jag inte tål.

Det innebär två saker: värden blir generad, och jag förblir hungrig.
Därför tar jag som sagt hellre med mig egen mat och ibland käkar jag på av den bjudna maten som om inget hänt, och tar konsekvensen efteråt.

Men det positiva med min medvetenhet är ju att jag idag är mycket friskare, gladare och orkar mycket mer än förut.
Dessutom vågar jag gå utanför tomtens gränser utan att vara rädd för att akut behöva besöka en offentlig toalett.

Min träning i kombination med sund kost (framför allt havregröten på morgonen) gör att jag faktiskt har "glömt" magen.

Den bara finns där och säger inte ett knyst:-)

söndag 5 december 2010

Långpass i snöslask

Jag sitter i soffan och är rätt nöjd med dagens långpass.

15 km på Malmös gator och trottoarer i härligt vitt sken.

Tyvärr går det ju inte att få något tempo i snöblasket, bl.a. beroende på att jag inte har fixat broddar ännu.
Dessutom har jag begåvats med att vara skåning och är därför heller inte speciellt van vid att springa i snö.
Ändå kände jag mig faktiskt nästan euforisk när jag till slut var hemma på Valdemarsro igen.

Nu sitter jag och funderar på om kroppen känner för att gå på Friskisträning i morgon.

lördag 4 december 2010

Nytt grejs och eftermiddagspass.

När jag vaknade i morse var siktet inställt på något nytt för att förgylla tillvaron i denna gråa, mörka och nästan olidliga tid på året.

Jag begav mig skyndsamt till Löplabbet i Malmö och träffade där Emilia som just börjat jobba där.
Jag kikar ju in på hennes blogg ibland, därför var det extra kul att träffas på riktigt.

Emilia gav mig förstklassig service, och hjälpte mig att prova ut nya skor samt en del annat.

Mina nya mängdskor kommer att bli New Balance 760, om de känns bra när de är insprungna.
Mina DS Trainer är ju jättebra, men jag kommer att behöva lite variation nu när jag öka mängden ganska radikalt.
Jag fick även med mig ett par damasker och ett par nya kompressionsstrumpor.

 


Förhoppningsvis kommer damaskerna hjälpa mig att hålla mig mer torrskodd under den blaskiga årstiden.

Jag hade tur, för enligt hemsidan var de slut, men jag lyckades roffa år mig det sista skyltexemplaret som fanns i butiken.


Inspirerad av de nya grejerna gav jag mig ut på lördagsrundan, och fick 8 km med rätt hög puls.
Jag misstänker att jag har något sorts virus, för det jag tidigare trodde var en nackskada, för att sedan kalla för migrän nog ändå är svullna lymfkörtlar i nacken.

Men jag har inga andra symtom, så det är inget som hindrar träningen i alla fall.

Imorgon väntar 15 km långpass.

torsdag 2 december 2010

Snöpremiär

Sedan ett par dagar har en nackspärr som fortplantat sig ut i kroppen satt skräck i mig och orsakat huvudvärk och stelhet i hela överkroppen.
Jag tror att det kom farandes efter ett par olyckliga baklängeskullerbyttor på cirkelfysen häromdagen.
Men efter ett besök hos Naprapat-Jimmy i morse tänkte jag att nu får det vara slut på självömkan och gnäll.
Jag känner mig ett par cm längre samt väldigt mycket ledigare och mjukare i kroppen.

Så efter lite tvekan vågade jag mig till slut ut i snön i eftermiddags.
Jag hittade en cykelstig som var relativt nyplogad och satte igång att köra dagens pass.

Det märktes att jag inte kört några riktiga kvalitetspass på ett tag, för pulsen var hög, trots den ganska modesta hastigheten. Men efter ett tag kändes det faktiskt riktigt bra.
Nu ska jag försöka att följa programmet!
Det är faktiskt rätt humant, om man bara kör alla pass utan att mesa!

tisdag 30 november 2010

Jaha..

Jag hade verkligen ställt mig in på att köra första passet på maraträningen ikväll.
Men när middagen var intagen, kylan började komma ner på -11 var det något som sa stopp.
Det känns fysiskt omöjligt att springa på några hala, frysta och obekväma vägar.

Imorgon blir det cirkelfys och därefter blir det löpband tills någon återställer ordningen i världsaltet.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Trastvägen,,Sverige

söndag 28 november 2010

1. Advent :-)

Jag känner mig ganska seg efter en sen fest igår.
Men roligt var det, och efteråt vandrade jag hemåt på Malmös nästan helt folktomma, vinterskrudade gator.
1½ timme tog det, men det var det värt!

I eftermiddag hoppas jag kunna komma iväg på en liten runda. Stigarna har börjat att smälta..
Och visst är det vackert ute nu..



torsdag 25 november 2010

12 km Löpband

Mina 3 halvvuxna döttrar blev plötsligt 10 år yngre ikväll och kutade ut och gjorde snögubbar, snölyktor och åkte pulka.

Själv klurade jag på hur min träning kommer att bli om vintern blir lika hård som förra året.
Daniel beskrev hur jobbigt det var med marathonträning när allt är vitt och jobbigt.
Förutom det måste man vara försiktig vid vartenda steg man tar.
Det ger massor av spänningar på flera ställen i kroppen eftersom man aldrig vet vad som finns under snön man trampar på.
Dessutom är det inte speciellt kul!

Jag stack därför iväg till Friskis och ställde mig på löpbandet.
I ärlighetens namn måste jag erkänna att jag hittills inte har sprungit mycket löpband, och jag märkte snabbt att man måste anpassa tekniken för skillnaden mot äkta vara.
Daniel tipsade om 1% lutning för att får naturligt motstånd motsvarande vinden.

12 km i 5 minuterstempo blev det, och med TV på väggen så gick ju tiden lika fort som en avlöning.
Fick lite känningar på ställen som normalt inte är speciellt belastade, men det är kanske bara bra att variera, för att kroppen ska hålla bättre.

Det lär bli flera rundor på löpbandet om vädret inte tillåter löpning utomhus..
Better safe than sorry:-)

tisdag 23 november 2010

Marathonträning

På tisdag börjar min 26 veckorsträning inför Stockholm Marathon 2011.
Jag tänker följa Anders Szalkais upplägg för en tid på 3:30, och har även betalat lite pengar för att få den mer detaljerade versionen på marathon.se.

Målet är rätt ambitiöst med tanke på var jag ligger just nu, men tryggheten att följa ett program gör ju att man vet att om man bara klarar träningen, så ligger målet inom räckhåll.
Om kroppen klarar av mängder på över 70 k i veckan får vi se, i annat fall får jag nedjustera mina förväntningar om någon månad.

Första veckan börjar dock ganska lugnt med 38 k totalt uppdelat på 4 pass med ett 15 k långpass på söndagen.

Det verkar som att han har tänkt igenom det här... Anders:-)

fredag 19 november 2010

Thomas testar

De som varit inne på bloggen har sett att jag planerat att gör ett test som kan ge mig lite vägledning på vad jag ska utveckla för att komma i så bra form som möjligt inför Stockholm Marathon 2010.

Igår var det då dags!

Jag ankom en halvtimme för tidigt till Friskis i Lund, där Fitforfight håller till.
Christian som skulle hjälpa mig med testen var redan på plats och vi utnyttjade den extra tiden vi fått till att prata om löpning och träning generellt.

Därefter fick jag värma upp i ett par minuter, under tiden fick jag information om hur allt skulle gå till
När jag fått på mig den skräckinjagande masken och börjat låta som Darth Vader fick jag sätta igång.
4 minuter i varje tempo, med kort paus för stick i fingret efter varje runda.

Efter sticket höjdes tempot enligt tabellen här under tills jag helt enkelt inte klarade mer.
Ganska enkelt att förstå även för en lätt nervös och småtrött Thomas.



Det funkade ganska bra, och det var ungefär lika jobbigt som jag hade förväntat mig.
Jag hoppade av när jag hade pumpat på 15 km/h en stund.

Efteråt diskuterade jag med Christian vad det är som styr det där när man väljer att till slut hoppa av.
För i efterhand tyckte jag ju själv att jag kunde ha sprungit några meter till.
Men benen ju signalerade till hjärnan att nu är det stopp, så antagligen kunde jag nog inte gjort det ändå.



Tabellen ger följande jämna kurva.
Det finns flera andra diagram och data som jag ska gå igenom den närmaste tiden.
Genomgången av resultaten efteråt var noggrann, men kanske aningen för detaljrik (på mitokondrinivå).
När man tagit ut sig så mycket som man gör på ett test som det här, så kan det vara lite svårt med koncentrationen och kunna ta till sig det som sägs.

Det bästa hade varit ett skriftligt utlåtande, med tips och råd hur jag skulle kunna förbättra min träning utifrån mina värden.
Dessutom så hade det varit trevligt med data i ett statistiskt perspektiv. Det hade ju varit kul att veta hur man ligger i förhållanden till andra 39 åringar t.ex.

Lite besviken är jag nog, för när en kollega gjorde samma test i Köpenhamn, så var testen mer detaljerad, tog 2,5 timmar istället för 1,5.
Resultaten fick han även i excelformat så att han kunde jobba vidare med dem själv.
Dessutom gjordes ett komplett träningsupplägg till det mål han satt upp för nästa år.
Jag borde ju ha förstått att test som de här inte är standardiserade, och det är olika vad man får ut av testet.

I vilket fall planerar jag att göra om det om ett halvår strax innan Stockholm, för att se utvecklingen.
Men nästa gång, så gör jag det nog i Köpenhamn, där det mer detaljerade testet är billigare.

måndag 15 november 2010

Ultraintervallerna i Kävlinge


I helgen besökte jag Ultraintervallerna vid och omkring Train in i Kävlinge.
Det var en massa tjejer och killar som i en landsomfattande tävling/happening sprang 8 x 10 km, där det var en ny start var tredje timme.
Första start 06:00 lördag morgon, och sista 03:00 natten till söndag.

Jag hade faktiskt tänkt att springa i alla fall ett par rundor, men förkylningen satte stopp för det.

Istället agerade jag fotograf, och susade runt på cykel på intervallen som startade 12.00 fick ändå en liten bit av känslan hur det är att vara med i ett arrangemang som detta.
Allting var jättebra arrangerat, och alla vart man såg gick folk omkring leende och njöt.
Vädret var helt optimalt(kanske liiite för mycket blåst), men alla verkade nöjda.

På kvällen åkte jag upp för att ta emot gäster som ska hyra vårt sommarhus i Höganäs den här veckan, och när jag vid 01.00 tiden på natten var på väg hem till malmö kunde jag inte låta bli att svänga förbi Kävlinge för se hur det stod till med alla.

Det var ett imponerande stort antal som var kvar, och även om leendena inte längre var lika intensiva, så märktes det att alla verkligen ville vara där och inte tänkte ge upp.
Detta var alltså strax innan den sista etappen och vissa av deltagarna pratade redan om nästa års lopp.

Om allt vill sig väl står jag också med då..!

Några av mina bilder finns här http://8x10k.blogspot.com/2010/11/dagen-efter.html

Och resten (med reservation för kvaliteten på vissa bilder) finns HÄR


Jag förklarar mig härmed frisk nu, och kommer att köra ett hårt Friskispass ikväll, därefter blir det vila fram till testet på torsdag.

fredag 12 november 2010

Snörvel

Ja, jag vet att de flesta går runt och snörvlar, och jag är inget undantag.

Mitt test är ju på torsdag, så tills dess hoppas jag vara frisk.
Men i annat fall får jag väl bita i det sura äpplet och göra mitt bästa möjliga med tanke på förutsättningarna.

Jag tänker inte göra om misstaget från förra hösten när jag sprang till mig en lätt lunginflammation genom att träna hårt med förkylning..

onsdag 10 november 2010

Cirkelfys

Måste bara skriva och berätta hur mycket jag gillar Friskis Cirkelfys.

Jag har kört det 4 ggr. nu och är bara så supernöjd.
Det är ungefär samma träning som Daniel tipsade om här, fast tillsammans med en massa människor och i rasande tempo.
Dvs. man får upp pulsen samtidigt som man musklerna får en rejäl genomkörare.

Precis som Daniel skriver kan man ju självklart göra många av övningarna hemma.
Personligen tycker jag att det är oslagbart att ha en slavdrivare som berättar när det är dags att byta station, samt ser till att övningarna görs på det mest effektiva och mest plågsamma viset.

När det gäller löpning planeras en intensiv 5 km runda ikväll och till helgen blir det antagligen ett lugnt långpass.
Därefter blir det nertrappning inför laktat/maxpuls/syreupptagningtestet i nästa vecka :-)

lördag 6 november 2010

Överansträngning

Då var det dags igen..
Vaden är svullen och känner inte alls för att röra på sig.
Denna gången är det högerbenet, vilket var ett bra tag sedan senast.

Jag är ganska van vid det här, men tycker ändå att det är konstigt att mina senaste skador dyker upp dagen efter själva passet?

Ja ja..
Denna gången kommer jag att köra på som vanligt med friskisträning och löpskolning.
Hoppas att det släpper snabbt:-)

torsdag 4 november 2010

Långpass i Kullabygden

Jag är äntligen "hemma" i Kullabygden igen.
Denna gången får jag stanna ända tills höstlovet är slut på söndag.

Här finns allt en löpare kan önska:
Kustnära löpning, backarna och stigarna på Kullen samt en härligt karg miljö.

Min löparvistelse började med ett långpass, vädret var väl sådär, men den salta luften och miljön gjorde att det blev en mycket behaglig runda.

Nu är det dags för bastun:-)
Lite norr om Höganäs, vy upp mot ett dimmigt Kullen

Nerjoggad efter ett härligt långpass:-)



måndag 1 november 2010

Tillbakablick

Ca. 2007 började med löpning för att bli av med vikt och må bättre.
Under många år hade jag levt onyttigt, utan den minsta lilla promenad som motion.

Som så många andra satte jag igång och pressade mig till det yttersta, och gjorde stora framsteg till en början.
Men när skadorna började komma en efter en tänkte jag att det måste vara priset man får betala för alla åren i soffan.
Jag accepterade mitt öde, och körde på i samma tempo och samma rundor år ut och år in.

Men i våras hände något med mig.
Efter att ha tappat en massa vikt på kort tid märkte jag plötsligt att mina tider började förbättras, och min kropp började klara hårdare träning.

Av någon anledning kutade jag någon gång i mars ett par gånger upp och ner för Bulltoftabacken.
Veckan efter sänkte jag mitt PB på 5 km med 1 minut och 20 sekunder.
Det var då jag fattade att det inte var mängden, utan kvaliteten som var viktig.

Hittills har jag sänkt mitt PB varje månad det här året, och jag börjar undra när kurvan kommer att plana ut..:-)

söndag 31 oktober 2010

Yddingeloppet

En härlig dag blev det.
Temperaturen 10 grader, nästan vindstilla, och endast vattenpölar några få ställen på sträckan.

Eftersom jag har sprungit väldigt sparsamt med terräng visste jag faktiskt inte vadjag skulle vänta mig för prestation idag.
En kompis sade att han tre år i rad försökt att komma under timmen på 12 km.
Jag tyckte att det verkade som ett bra riktmärke och körde på.

Bruttotiden hamnade på 59:25, så jag antar att det var ungefär som förväntat.
Fast efter stigningarna fram till 5 km trodde jag att jag skulle behöva gå av halvvägs. Som tur var gick det utför efter det, och sista biten kunde jag få till en helt ok spurt.



Dessutom jättekul att träffa trevliga människor, både hemifrån Svedala men även mina löparvänner och bloggvänner.
Zingo sin vana trogen, ställde upp trots de nästan 6 milen i Köpenhamn igår.

lördag 30 oktober 2010

Laddar upp i sommarhuset

Då blir det ändå Yddingeloppet imorgon.
Jag som inte alls har trott att jag skulle springa, men mina ben gav mig tummen upp i morse.
Och då är det ju bara att lyda.

Just nu sitter jag och myser i vårt sommarhus i Lerberget, 2 km söder om Höganäs.
Har fötterna på bordet och tittar på film.

11.00 i morgon smäller det :-)


fredag 29 oktober 2010

Yddingeloppet eller ej

Jag funderar fortfarande på om jag ska springa Yddingeloppet.
Visst hade det varit jättekul, men det känns som att min kropp är inställd på hård träning.

Jag tror jag låter vädret avgöra, om det inte är "novemberkåsaväder" springer jag. Och då är det inte för att prestera pb, utan för att träffa alla trevliga människor;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 24 oktober 2010

St. Hans backar

Idag var det dags för veckans backträning vid St. Hans backar.
Vädret var ju inte jättebra tidigare på dagen, men strax innan 17 sprack det upp.

Vi blev 6 stycken, inklusive Annas och Mårtens lilla Elias som satt i vagn, och fick åka många roliga turer.
Zingo hade sprungit de 5 milen i Markusloppet igår, men kom ändå med och körde lite återhämtning.

Själv var jag pigg i benen och körde stenhårt.
Sista rundan blev faktiskt så jobbig at jag fick stå i nästan 5 minuter och hyperventilera med stöd för att inte falla omkull.
Ett tag mådde jag faktiskt mycket illa, men jag fick behålla lunchen.

Jag är rätt nöjd, både med att det gick så bra, men också att jag lyckades pressa mig själv helt till det yttersta, och ge mina lungor den välbehövliga genomköraren.

torsdag 21 oktober 2010

Morgonträning!

05:00 Brrrrr... brrrrr...brrrr. (Iphonen burrar att det är dags att stiga upp).
05:06 De framlagda kläderna sitter på och jag öppnar ytterdörren.
05:18 uppvärmning klar och jag sätter igång att springa.

Min maratonvän Bo springer varje morgon, och han berättar alltid hur bra han mår och att han njuterhela dagen efter sin morgonstund.
Det var en lite spännande upplevelse måste jag säga, kroppen kändes helt annorlunda jämfört med vad den brukar göra vid vanliga pass.

Det verkar som att min kropp är väldigt beroende av energi, för fysiska aktiviteter.
Trots att jag kände mig totalt orkeslös, och benen var som betongklumpar så körde jag på i nästan 10 km. Hög puls och lågt tempo :-o
Foten är ju fortfarande inte i bästa form efter överansträngningen, men Jimmy hade tejpat upp den rejält, så där hade jag i alla fall inga känningar.

Det var en annorlunda upplevelse, men jag tror att höstens och vinterns träning kommer att föregå i normal träningstid framöver.
Kanhända att jag tar upp det hela när det börjar bli morgonvarmt i maj -11 igen:-)

onsdag 20 oktober 2010

Styrka och stabilitet!

Detta ska fr.o.m nu vara mitt motto!

Nu när det inte är fler lopp är mitt fokus på att köra löpskolning och styrka så mycket som möjligt!

Jag har verkligen fått smak för det där med att springa utan att ha ont.
Visst låter det löjligt, men under de 3-4 år som jag "joggat" har jag alltid haft ont någonstans.

Men det är verkligen konstigt att så många människor bara beger sig ut i spåret utan att ha förberett sig utan den minsta förberedande träning.
Man skulle ju aldrig fundera på att lyfta flera hundra kilo i bänkpress utan att ha tränat.
Ändå gör miljoner människor precis samma sak som jag gjorde, nämligen låter den enorma kraften av ett löpsteg förstöra, och mosa alla muskler/senor/ben i foten och vaderna.

Nu är det slut med det.
Efter dagens besök hos Jimmy är jag helt medveten om mina brister i vänsterfoten, och vet någorlunda hur jag ska hantera det.

I morgon är första dagen av resten av mitt liv..
Jag vet att det är uttjatat, men fr.o.m nu kommer jag att tänka långsiktigt.
Jag ska INTE lockas att springa ett lopp jag inte har planerat för, eller lockas att köra träningen fortare/hårdare än jag planerat.
Det sistnämnda är ett stort problem för mig, för jag mister fokus på träningen alldeles för ofta, och drar iväg i ett aldeles för högt tempo (nybörjarfel.. jag vet!!)

tisdag 19 oktober 2010

Oh happy day..

Eftersom krämporna börjat att avta något vågade jag ge mig ut på en femma i kväll.
Jag var lite velig, för på morgnarna har det inte alls varit roligt att vandra nerför trappan till köket.

Tåhävningarna har gett önskat resultat, jag hade faktiskt ingen känning alls, förutom att hälsenan kändes lite "bucklig" efteråt.

Formen hade dalat en aning på en vecka, ca. 6 sek/km närmare bestämt, dessutom ett par slag högre i genomsnittspuls.

Vi får se vad kroppen säger när jag vaknar.
Kanske det blir färdtjänst till frukostbordet...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Trastvägen,,Sverige

lördag 16 oktober 2010

Känningar

I eftermiddags var jag ute ca 45 minuter och promenerade, värmde upp lite och kände efter.
Efter uppvärmningen kändes det faktiskt nästan inget, men lite stelt och svullet var det.

Antagligen är det inte vaden utan hälsenan som är problemet.
Eller, inte själva hälsenan utan mjukdelarna som omger hälsenan.

Det sitter ett blåmärke på insidan av hälsenan.
Ganska länge har jag haft en mindre svullnad strax ovanför fotknölen.
Det kan tänkas att jag råkade masserade den lite väl häftigt häromdagen.

Jajja... det löser sig väl.
Det börjar rycka i kroppen, resten av min lekamen är ju frisk!

torsdag 14 oktober 2010

Vadproblem

Jag trodde faktiskt att jag hade lämnat alla vadproblem bakom mig, när jag har lärt mig att löpa mer "rätt".
Så är uppenbarligen inte fallet.

Det måste vara ganska ovanligt att skador uppstår en dag efter ett träningspass?
I går kväll, ca. 24 timmar efter senaste passet började vaden att sticka.

Jag tror att det är en mindre bristning, men det innebär iallafall att jag lämnar återbud till loppet på söndag.
Mitt långsiktiga mål är och förblir Stockholm Marathon 2011, därför vågar jag inte riskera något.
Jag hoppas få en snabb tid hos Jimmy, så att han kan konfirmera min egen diagnos.

Men ingen tid för trams, i kväll tar jag första uppmjukningspromenaden.

onsdag 13 oktober 2010

Svårt att trappa ner..

Jag är ju inte speciellt erfaren när det gäller det där med upplägg.
När det spritter i benen är det otroligt svårt att sitta still.

Igår skulle jag ju bara ge mig ut på en lätt jogg.
Men när jag värmde upp var det ju ett enormt schwung i benen. Jag formligen studsade fram när jag satte i fötterna.
Och när jag passerade första km på 4:16 utan att behöva anstränga mig hade jag ju inget val, utan körde på.
Resultatet blev ett präktigt PB på 5 km med 40 sekunder.

Nu ska jag FÖRSÖKA hålla mig i skinnet fram till söndagen!

lördag 9 oktober 2010

Omkastning i programmet

En av mina erfarna löparkompisar som ska springa maran samtidigt som jag springer halvmaran nästa helg berättade att han redan börjat med nedtrappningen.
När jag tittade på mitt schema insåg jag att det nog var lite väl optimistiskt med så många hårda högpulspass.

Planen reviderad är då ett hårt pass på tisdag, resten av veckan innebär skutt och lek.
Jag är som sagt inte så erfaren, och behöver mycket goda råd.

Dagens långpass var helt ljuvligt!
Solsken och glada människor längs med vägen!

torsdag 7 oktober 2010

Planer fram till Sydkystmaraton

10 dagar kvar till nästa halvmara.
Så här hade jag tänkt att lägga upp träningen dagarna fram till loppet:

Fredag: Långpass, 15 km i lugnt tempo
Söndag: Gemensam backträning vid St. Hans backar i Lund.
Tisdag: 5 km MAX
Torsdag: 10 km tävlingstempo.
Fredag: 5 km återhämtning
Lördag: Promenader och glädjeskutt!
Söndag: ACTION!

Beroende på hur jag mår efter loppet kommer jag möjligtvis att springa Yddingeloppet 31 okt (12 km)...
2 veckor hoppas jag är nog för återhämtning.
Flera löparvänner ska springa det, och det hade varit superkul att träffa alla en extra gång innan den mörka tiden är här.

tisdag 5 oktober 2010

Att åka till jobbet..

De 33 minuter då jag tar mig från Valdemarsro till Köpenhamn om morgonen, är och förblir min favoritstund på dagen (förutom löprundan då).
Det är stunden när jag kan lyssna på mina SR dokumentärer, fundera ut mina kommande träningspass och filosofera över livet.
Jag är helt inne i min egen värld, och seglar iväg med tanken, ibland väldigt långt bort till framtida maratonlopp och km-tider.
Vissa skulle nog kalla det för en sorts semi-meditation.
Det gör mig förberedd på dagen som ska komma och ger mig tid att ställa om från fritid till jobb.



måndag 4 oktober 2010

Havregrötens lov!

Jag lånar dessa ord från Alexander Waerme 13 år på jogg.se.

"Havregrynsgröten är grötarnas gröt. Det är en gröt som kan förtäras nästan var som helst i landet från Malmö i söder til Jarvisjärve i norr. Gröten är en näringsrik blandning och smakar gott att äta vid vilken tidpunkt man vill, man kan till och med sitta och små snaska på bussen. Gröten är speciellt bra att ätas innan träning då den ska ätas precis innan träningen för om man väntar lite så hinner delar av gröten förbrännas och det som inte är förbränt ligger bara där och skvalpar. Men om man äter direkt innan träning så finns det inget utrymme för skvalp så då blir det perfekt balans i kistan."

Jag håller absolut med!
Havregröten är en otroligt bra uppfinning, den ger ro i mage och energi för löpning!
Om jag dessutom intager den tillsammans med kaffe är känslan närmast himmelsk!


söndag 3 oktober 2010

Backintervaller

I morse träffades löpargänget vid St. Hans backar i Lund.
Det blev 6 rundor upp till toppen, med hög puls och återhämtning på toppen:-)
Att springa så kort bit som det faktiskt handlar om har både sina för och nackdelar.
I början känner man sig pigg och sugen på att ta sig an utmaningen, halvägs tänker man, vad bra det går.. jag är ju stark!
Vid 10 meter kvar tänker man inte alls... då går bara de anaeroba musklerna av sig själva.
Inte illa alls att börja dagen på detta vis!

Hoppas få upprepa detta fler gånger!

lördag 2 oktober 2010

Flow

Jag vet faktiskt inte helt vad som har hänt?
Mina problem är som bortblåsta och min kropp verkar tåla mer än någonsin.
Redan när jag stiger upp spritter det i benen, så att jag får hålla fast mig i närmaste bräda för att inte ta på mig löparskorna.
I morse fanns det dock ingen bräda till hands, så det blev 10 km i lätt jogg tempo.

Redan nu i eftermiddag känner jag hur benen börjar piggna till och vilja ha mer, och det gläder mig otroligt mycket!
Grejen att kunna träna flera dagar i sträck har för mig varit ett stort hinder för att utvecklas mer.
Jag tror att det är en kombination av flera lyckliga omständigtheter.

  • Förbättrad teknik
  • Mer löparglädje genom trevliga löparvänner.
  • Den nya tekniken ger mer ork.
  • Styrketräningen ger resultat
  • Strukturen ger utdelning
I morgon bitti är det backintervaller vid St. Hans backar på programmet :-)

Får ta även ta och fundera på vad jag ska göra för att inte slita ner mig igen.. Det finns ju fortfarande en gräns..

torsdag 30 september 2010

Back on track

10 km i lugnt tempo i ikväll, tillsammans med Anna.
Mitt mål med dagens pass var att hjälpa Anna under timmen.

Hennes tidigare rekord låg strax över timmen, detta utan någon som helst koll på klocka och sträcka.
Min taktik var att hela tiden informera om tid och sträcka för att hålla så jämnt tempo som möjligt.

När vi kom till hälften märkte jag en liten sänkning av tempot.
Och det är just det som är problemet när man springer utan GPS eller pulsklocka.
Det känns som att man håller samma tempo, trots att kroppen sackar.
Efter lite pushande ökade vi igen.

Jag räknade ner kilometrarna, och när det var 1 km kvar satte Anna av.. precis som om hon mörkat formen.
Hon kutade ursinnigt de sista 500 metrarna, och hamnade på 58:55.

Grattis Anna!
Här är ditt lopp, bortse från pulsen bara.. den är min :-)

onsdag 29 september 2010

Morgonjogg

För att bevisa för mig själv att det inte är något fel på mig stack jag ut en tur i morse, innan familjen vaknade.
Det var helt surrealistiskt att ge sig ut på Malmö Golfklubbs stigar i mörker. Efter en stund började det ljusna och mina steg kändes säkrare.

Jag kutade på i snabbt tempo, och hjärtat jobbade på utan problem.
Nu lämnar jag det här bakom mig och fokuserar framåt.
Om det nu är helt normalt att hjärtat slår som en kyrkklocka, så får jag försöka leva med det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Strandlodsvej,Köpenhamn,Danmark

tisdag 28 september 2010

Fabror doktorn

Jag gick till doktorn på vårdcentralen idag.
Inte för att jag känner mig sjuk, men för att hjärtat bankar så att kroppen skakar, och så att jag vaknar mitt i natten.
Vi började med ett EKG, sköterskan tittade lite underligt och undrade om något var fel, eftersom pulsen låg på ca 50. Men det är ungefär där min vilopuls brukar vara och resten av EKG såg alldeles normalt ut.

Sedan kom jag in till doktorn som är allmänläkare, men med lång erfarenhet av både det ena och andra.
Han hade aldrig hört något som liknade mina symtom förr. Och när jag beskrev hur jag mår så sa han:
OK, du sprang alltså 21 km och nu slår ditt hjärta lite hårdare tycker du?

Och det är väl ungefär så det är, mitt blodtryck var 120/70, pulsen 50 och jag har absolut inga bröstsmärtor.
Jag mår riktigt bra, är i fin form och undrar bara varför mitt hjärta slår så hårt.

Han lyssnade, tryckte, tänkte.. Han tog även fram en kardiologibok och läste en stund.
Sen sa han: I boken står det att med hård träning, så ökar även medvetenheten och upplevelsen av de egna hjärtslagen.
Hjärtats ökade volym gör att platsen som hjärtat tar i bröstkorgen ökar, därmed känns hjärtslagen mycket mer än tidigare.
Det är en lösning som jag köper, när jag nu dessutom har gått ner ca. 20 kg, så är det inte så underligt att det finns mindre plats för hjärtat.

Han rådde mig att ta det lugnt i ett par dagar och sedan träna försiktigt.
Jag vet inte precis hur vetenskapligt underbyggt det rådet är, men visst ska jag ta det lugnt ett tag, det kan hända att stegringen i träning har varit för stor de senaste månaderna.
Får se om det lugnar ner min halvgamla kropp :-)

måndag 27 september 2010

Övertränad?

Den senaste tiden har jag upplevt att hjärtat bankar hårt mellan träningspassen.
För mig upplevs det som något positivs, för det betyder att jag har tränat bra och tagit ut mig ordentligt.
Men efter rundan i Skrylle i fredags så har det tilltagit, och pulsen är något förhöjd.
Min vilopuls har legat på 50-55, men nu är den närmare 60-65.
Jag vaknar också på natten av mina egna hjärtslag, det har aldrig hänt förr.

Det ska sägas att jag hade något liknande efter broloppet, och det gick över efter ca. 2 veckor, men denna gången känns det värre.

Jag har avbokat torsdagens test. Jag vågar helt enkelt inte utsätta mig för det just nu. Eftersom man pressar sig till det yttersta bör jag nog vänta och se åt vilket håll det barkar med mitt nuvarande problem.

Nu är det vila som gäller, och när jag känner mig redo, så blir det långsam upptrappning.
Nästa halvmara är den 17. oktober, vet inte om jag vågar satsa på den som det ser ut nu.

fredag 24 september 2010

Skryllemilen

En trevlig fredagskväll begav sig Linda, Anna, Zingo och Thomas ut på en härlig fredagstur i Skrylle.
Perfekt temperatur var det, och det var skönt att någon annan hjälpte mig att hålla takten. Jag kör ofta annars mycket hårdare än jag tänkt från början.
Jag blev ändå rätt medtagen trots det beskedliga tempot.
Antagligen är det så att jag fortfarande inte är helt återhämtad från förra helgen, det känns väl sådär att det tar så lång tid, men jag kan ju inte göra annat än att vänta på att orken ska komma tillbaka.

På eftermiddagen var jag hos Jimmy som drog rätt mina kotor och tittade lite på min löpning.
Han såg de förändingar jag gjort och verkade tycka att jag var på rätt väg.
De saker han säger börjar nu även sjunka in i mig på ett naturligt sätt och jag njuter varje gång jag känner att löpningen "sitter"..

Nästa torsdag har jag bokat ett Syreupptagnings/Maxpuls/Mjölksyretröskelstest.
Jag har ju sett och hört många som gjort detta, men det var inte förrän min kollega kom tillbaka till jobbet från sitt test i måndags som det verkligen tog skruv i mig.
Bo har sprungit i många år, och är den sortens löpare som har ett naturligt löpsteg, och oftast sällan har några som helst problem med löpningen.
Han har (vad jag vet) varit som bäst topp 20 i Köpenhamns Marathon, så han håller en rätt hög klass.
Under alla år har han kört vanlig "samma tempo varje dag" tempo, och då sprungit 10 km varje morgon, och så 20-30 km på helgen.

Tillbaka till måndagen:
Bo log med hela ansiktet när han dök upp vid middagstid.
Ungefär som att han äntligen förstått vad lycka var..
Han berättade ivrigt om vad diagrammen betydde och hur hans träning nu skulle ändras.
Intervaller har han aldrig tidigare sprungit, heller ingen backträning, så allt blir helt nytt för honom.
Ska bli spännande att se vilka resultat han uppnår med den nya träningen.

För mig som älskar statistik var detta ljuv musik..
Jag kollade på nätet och hittade ett ställe i Lund.

Jag tvekade först, och tänkte: Men ska jag verkligen? Jag är ju inget proffs, och mina resultat är ju rätt blygsamma.
Sedan tog jag mod till mig och sade till mig själv att självklart ska jag göra det här.
Genom detta kommer jag ju att utvecklas och bli bättre, därmed är det ju viktigare för mig än för många andra :-)
Jag är värd det här!

Återkommer med resultaten!

onsdag 22 september 2010

Löpvilar lite

Jag tror att jag tar ett par dagars extra vila.

Det är ett par ställen i vaden som inte har varit helt bra de senaste veckorna, så innan jag sätter igång hårdsatsningen mot halvmaran den 17 oktober, så vill jag ha läkt ut alla småskador.
Det känns lite hårt, det som är piggt i benen vill ju ut och kubba.

Jag kör lite styrketräning och stärkande promenader så länge.
På fredag eller lördag sätter jag igång med ett nytt löpschema..

måndag 20 september 2010

Bilder från loppet

Jag fick några fina bilder från mina snälla löparvänner..
Tack Anna och Daniel!

Hyperventilerar.. luftar lungorna för att få igång andningen..


Nu går starten.. sätter igång min Forerunner 305
Nu kör vi!
Hur var det nu?... jag lägger mig alltså på 5:05 / km.


Och så måste jag tänka på tekniken... 

Jag ser rätt galen ut.. jag vet..
Passerade vid 10 km på 50:07, en kilometertid på mindre än 5:01.
Aningen för snabbt tänkte jag då... kommer aldrig att klara av att hålla detta tempot..!


















Upploppet.. Otroligt trött, men kände mig ändå mycket piggare än på broloppet. 
Andra hälften gick faktiskt ännu snabbare än den första.. Jag hittade en bra rygg som jag kunde hålla största delen av rundan, det gjorde att jag kunde fokusera framåt istället för att hela tiden ha koll på tiden.

Är framför allt otroligt glad att kroppen höll, och så här ett par dagar efter så börjar jag redan piggna till.
Nästa halvmara är om ca. en månad, ska bli kul!



lördag 18 september 2010

Eko½Halvmaran

Min kropp är ett guds underverk...
Hur kan samma kropp som protesterade högljutt den ena dagen gå med på att bli stenhårt behandlad två dagar efteråt?

Tyckte det var en rolig dag på många sätt, jag fick återse mina trevliga tävlingskompisar Linda och Anna som jag samåkte med till Midnattsloppet tillsammans med för ett tag sedan.
Linda gjorde en fantastisk prestation!
Hon har aldrig sprungit en halvmara förr, men dagen innan bestämmer hon sig, och genomför loppet med bravur.. Sånt tycker jag är häftigt!
Min gamla klasskompis Mats linkade in på 1:57 med sin stukade fot, du kommer igen nästa gång! Hoppas att du kan återta din position som min hare snart igen:-)

Även kul att byta några ord med Daniel, ska bli kul att se hur det går för dig i Lidingöloppet!

Jag slog mitt PB med 12 minuter enligt min egen klocka, får se hur det blir när den officiella tiden kommer:-)

I slutet av halvmaran sprang man tillsammans med dem som hade valt 5 & 10 km.
Jag passerade två 5km-killar som samtalade:
- Dom som springer om oss nu har sprungit i 18 kilometer, och kutar om oss hur lätt som helst.
- Är du säker? svarade den andra killen.

Jag blev så full i skratt att jag ropade: - Ja, det stämmer!




fredag 17 september 2010

Vikt igen

Mina vader känns bättre idag, tror jag iallafall.

Vågar inte riktigt belasta som vanligt än, men jag åker till Falsterbo imorgon.
I värsta fall får jag väl bryta, om jag känner mig själv rätt så finns det inte ens på kartan..



Funderade på det där med vikt igen, och orsaken till att jag lyckades gå ner i vikt.
Egentligen är det rätt konstigt, för mitt liv är fullt av godis och god mat.

Jag jobbar i Danmark, och på vårt jobb har varje avdelning något som är ganska känt på många arbetsplatser här.
Det heter Trustybox och är en låda full med smågodis som man köpa för en dyr peng. (http://www.trustybox.dk/)
Under perioder har jag varit alldeles beroende av detta, men precis som en alkoholist måste lära sig att leva med människor som dricker alkohol, så måste jag ju kunna gå till jobbet utan att falla för frestelsen varje dag.
Dessutom har vi en kantin som blev utnämnd till Danmarks bästa.
Den innehåller allt man kan tänka sig, inklusive kaka till dessert flera gånger i veckan.
Till detta kommer att chips och Coca cola ingår i familjens diet alla fredagar året om.
Att åka med när barnen vill köpa sitt lördagsgodis kan också inleda till frestelse.

Min konklusion är att det krävs en otroligt stark motivation, och om detta finnes, finns det inga yttre omständigheter som kan hindra att man lyckas..
Åtminstone om man ska gå ner mer än ett par kilo, och vill att nedgången ska vara beständig.
Det är samma mentalitet som behövs för att plåga sig genom ett maratonlopp, eller segla jorden runt.
Alltså, ALDRIG GE UPP!

För att gå ner i vikt krävs att man tar ett beslut, och ser allt som motverkar en viktnedgång som något onödigt och förstörande, samt håller fast vid målet varje stund, även när man är deppig över en urusel dag på jobbet, eller har barn som bråkar.

Det gäller att vända tanken på mat och godis som belöning.
Eftersom målet är kristallklart, och jag har motivationen , så måste ju belöningen istället vara att må bättre.

Istället ska man betrakta maten som något livsnödvändigt som intas med respekt och måtta.

Varje gång jag stoppade något i munnen tänkte jag så här:
Behöver jag det här? 
Om inte, varför håller jag då just nu på att äta en smörgås?

Om skälet var att jag var hungrig, så åt jag bara så mycket att jag blev mätt och konstaterade att nu har jag gjort något som var bra för mig och min kropp.
Om skälet var att jag var ledsen, trött eller bara rastlös, så slutade jag äta, hittade något annat som behövde min uppmärksamhet.
Det är då det är bra att göra något som är precis tvärtom, t.ex. promenera, städa eller leka med barnen.
Då vänder något negativt till att ta mig ännu närmare mitt mål.

Min viktnedgång är MIN, det finns ingen jag kan skylla på, ingen som kan hjälpa mig mer än jag själv.
Jag är värd det här! Jag är värd att må bra! Det är DET som är belöningen.

Många säger att man inte ska använda vågen för att mäta.
Jag säger tvärtom, varje morgon gick jag upp, vägde mig och konstaterade vilken effekt de senaste dagarnas mat hade haft på mig.
Att föra dagbok över vikten hjälpte mig mycket, men att registrera kalorier kändes för mig som något väldigt stressande.


Hoppas att mitt sätt att beskriva viktresan kan motivera någon..

Jag har hört så många som aldrig lyckas, och orsaken heter så gott som alltid:
Brist på motivation, jävlar anamma eller problem att fokusera på målet.
Grejen är att aldrig låta yttre omständigheter komma mellan dig och målet, samt snabbt hitta tillbaka till "vägen", när man fallit tillbaka i gamla mönster.
Det finns bara en väg.. om man snubblar gäller det att titta upp, minnas vart du är på väg och fortsätta vandringen.

Skriv gärna om ni har undringar eller tips :-)

Här är en annan kille som inspirerar..


Inspiration - Watch more Funny Videos

torsdag 16 september 2010

Smärta.... smärta... smärta..

Aj aj..

Dagens 5 km återhämtning var ju tänk att vara en skön Eriksgata genom natursköna områden i närheten.
Men blev något helt annat..

Smärtan började vid tårna, och fortsatte sedan uppåt.. knäna var nog det enda som inte gjorde ont.
Varje steg var en plåga och det tog ända tills 5 km tills smärtan började avta.

Det blir samma tur i morgon, och om det inte känns bättre då måste jag nog ställa in lördagens lopp i Falsterbo.

tisdag 14 september 2010

Dagens pass

Det blev lite lugnare än jag hade tänkt ikväll.
Gårdagens härliga runda satt fortfarande i benen, även om det kändes hur bra som helst när jag började.

Efter ett par intervaller fick jag ge upp pga. smärta i ljumskarna.
Tror inte att det är något allvarligt, bara ett resultat av ovanligt mycket träning, på ovanligt kort tid.
Att träna två dagar i sträck har varit helt uteslutet ända tills nu, så bäst att lyssna på kroppen och få en härlig lång promenad istället:-)

Vikten av vikt?

Jag har sedan min stora viktnedgång legat på stabila 77 kg, dvs. sedan årsskiftet ungefär.
Det känns som en helt ok vikt, men den senaste veckan har jag börjat närma mig 75 kg..
Mina närmaste och kollegerna tycker att jag ser aningen för tunn ut, men för min egen del känns det helt ok.

Faktum är att jag får kämpa för att behålla de kilo jag har kvar.
Numera äter jag som en häst, både vanlig mat, onyttigheter och godis. Helgerna är ett enda stort frosseri!

Sammanlagt har jag nu gått ner 20 kg, sedan toppnoteringen för 1½ år sedan och trodde faktiskt inte att det skulle vara möjligt att tappa mer.

Som det känns nu kommer jag att hamna på ca. 70 kg innan året är slut, men det är väl ok när jag bara är 177 cm lång:-)
Hur ska man veta vad ens idealvikt är?




 
Thomas och Hanna - 2004
Thomas 2010